Ikväll kom min sista kund (kl 19.00) in med stora paniken. Hon kom in och pratade i telefon. När hon la på förklarade hon att en av hennes elever (hon är lärare i årskurs 3) var borta. Hon ringde runt till en massa föräldrar och försökte förklara vem hon letade efter, och att polisen också letade. Många av föräldrarna var inte så bra på svenska, så det var inte så lätt. Men till slut fick hon reda på vart killen var. Han hade gått med en kompis till en granne, och inte alls insett hur oroliga hans föräldrar skulle bli när han var spårlöst borta i 4 timmar. Så hon kunde lättad ringa upp killens föräldrar och förklara att han var på väg hem...
Jag hann också bli orolig, och tyckte att det var obehagligt. Och jag vet inte ens vem det är. Det har hänt så mycket sista tiden, så man vet ju inte. Tur att det gick bra!

Annars så har jag bestämmt mig för att det var dags för lite hösttema här på bloggen. Känns bra...