Jaha, då sitter man här vid burken igen då. Igår var Johans enda lediga dag den här veckan. Han åkte halv 11 på förmiddagen och kom hem ca 12 timmar senare. Jag var lagom irriterad, så jag gick och la mig precis innan han kom hem i ren protest.
Egentligen är jag ju som en lite barnunge, men jag vill bara att han ska vilja umgås med mig också. Jag menar hur mycket ses vi den här veckan? Han skulle komma hem vid halv 7, 7 så vi kunde se en film och äta tillsammans (enda gången den här veckan), men det var tydligen viktigare att få lite egentid med vännerna. Jag är bara besviken.

Man har ju en del tid att fundera på när man går hemma hela dagarna. Och jag blir bara mer och mer irriterad på att det inte händer nått. Hela tiden pratar man om att vi ska gör det, och vi ska åka dit, saker som planeras och sen inte nämns igen. Jag försöker kämpa emot, men jag inser att jag är som alla andra. Jag sitter bara och drömmer om att det ska hända något, men det gör det ju inte eftersom jag inte gör något åt saken själv.
Jag har fått för mig att det handlar om pengar, men det gör det ju egentligen inte heller. Om man verkligen vill så fixar man saker. Och det jag inte förstår är att jag ännu sitter här. Det är dags att ta sig i kragen nu. Sluta planera och faktiskt göra något.

Pratade föresten med min läkare i morse. hon är en av de bästa jag haft. Hon ringde bara för att kolla hur det var med mig. Alla prover var tydligen ok, så jag ska bara fortsätta med medicinerna jag har fått. Hoppas på att det ska gå över i helgen.

Ja, det var väl allt för den här gången. Ett negativt inlägg kanske, men det behövs ibland. Lufta ventilerna lite...

Okej, det är väl dags att ta upp den senaste flugan. Facebook.com. Vad är grejen? Alla pratar om det. Nästan alla är med. Till och med min bror är med! Allt jag gör på den sidan sker med största förvirring. "Du har blivit biten av Anna Kelm, bit tillbaka!" Och vipps så har man en vampyr på sin sida. Sen helt plötsligt så är man en strippa. Och man kan inte ångra något man gör, eller jag fattar inte hur man gör det i alla fall. Man skickar drinkar, sätter pilar på kartor, man skickar blommor och man kollar på folk man brukade känna en gång i tiden. Men det känns som att det egentligen är en tävling, flest vänner vinner. Eller?

Min nya hostmedisin med morfin i gör dagarna lite lättare att ta sig igenom. Man är lite mer dimmig, och lite mindre uttråkad. Alltid något.

Okej, jag vet. Jag är urusel på att skriva här. Om vi då uppdaterar lite... Förra veckan var det bara jobb jobb jobb, och det var lagom roligt eftersom alla var sjuka. På fredagen åkte jag och Johan efter en middag på stan till Näset, och Liza och hade en myspys-kväll. På lördagen kom både Johans föräldrar och min bror till Göteborg. Så det var fullt upp att vara social hela helgen.
Igår ringde jag till läkaren och bokade en tid eftersom jag har gått med hosta i 4 veckor, och den blir inte bättre, utan snarare tvärt om. Så jag var där nästan hela dagen igår och tog prover och röntgen. Och så fick jag åka dit idag med. Så jag är hemma från jobbet och har jättetråkigt. När man jobbar brukar man tänka att det skulle vara så skönt att bara vara hemma och vara sjuk. se på film och göra ingenting. Det är inte alls kul! Klockan är 4 och jag har inget mer att göra. Jag orkar inte se på film, jag har inget att göra vid datorn, och jag har ingen ork att göra något annat. Jag vet att det är lyxproblem, men jag hade i alla fall mycket hellre jobbat!

Fick lite skäll igår att jag var så seg här, så det är väl kanske dags för ett nytt inlägg...
(Bilden är på ett hål i ringmuren i Visby.)




Semestern var underbar. Jag ville inte alls åka tillbaka till Göteborg, men nu sitter jag här igen. Hann gå på Way Out West innan jag började jobba igen, och det var jättekul.


Förra helgen blev Johan nerslagen för att han vittnade vid ett rån, så nu letar vi aktivt lägenhet. Inte så lätt kanske, men när man inte är miljonär så är det bara att leta på.





Första jobbveckan har varit lite upp och ner. Jag har insett att jag är kass på det här med hår, för att sen fatta att nej jag är grym. Tja.. Det pendlar lite upp och ner.


Igår hade jag i alla fall en bruduppsättning, och efter det fixade jag hennes tärna. Det var superkkul, och jag insåg att det är mer sånt jag vill göra. Hade vara kul att lära sig make-up och naglar, och sen inrikta sig mer på styling.





Nu börjar det verkligen krypa i kroppen. Jag vill ut och resa. Det spelar egentligen ingen roll vart, bara jag får åka iväg lite. Men så var det ju det här med pengar...