"Det är en ful januarimorgon och jag sitter på planet till Teneriffa. Jag är så förbannat trött, så ful, så jävla arg. Nej inte arg, Irriterad. Jag är så jävla irriterad. På allt men mest på mig själv och det gör mig iskall. Jag har varit arg så länge nu. En cementerad grå massa som gör mig stel. Som får mig att vilja dricka för mycket vin och glömma allt som är fult. Som januarimornar. Jag har alltid hatat januari."
Idag köpte jag boken Bitterfittan. Citatet ovan är de första raderna i boken. Känner man igen sig eller? Den verkar väldigt bra även om jag inte läst så mycket. Gick idag och filosoferade lite och insåg att jag är på väg att bli en riktig bitterfitta. Av någon anledning har jag fått för mig att jag är typ 53, att det är dags att bli bitter, och snart sitter man på hemmet (inte för att man gör det när man är 53, men ändå). Jag är för fan bara 23!
Dessutom är jag en riktig dramaqueen. Inte så att jag visar det. Men om någon säger häj istället för hej tror jag att personen i fråga hatar mig. Whats up with that? Det blir ju kanske inte bättre av att jag känner mig hatad på jobbet..
Varför får glada samtal mig att gråta?
Hade i alla fall en bra dag på jobbet. Fick klippa av en massa hår. Och det känns på något sätt som att inspirationen har börjat flöda igen. Jag känner mig nöjd med det jag gör, och jag kan faktiskt variera mig rätt mycket. Känns det som i alla fall. Och det är ju bra. Måste bara våga exprimentera lite mer med färgerna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar