Ångest ångest ångest. Tänker fel, lever fel känner fel. Allt är bara så fel. Allt verkade så lätt när man inte hade så många att tänka på. Och nu får man bara ångest när man tänker på sig själv istället för någon annan.
Här vågar man ändå skriva av sig lite, för det är ingen som läser ändå.
Ibland kan jag bara tycka att det faktiskt är skönt att må lite dåligt. För att då finns det oftast någon som märker att man finns. Och man kanske till och med får lite medkänsla och blir kramad. Jag är en dålig människa, för det finns inget att må dåligt över. Det finns alltid dem som inte alls har det bra, och på något sätt finns de människorna alltid runt mig. Och då känns det bara fel att vara den som inte mår bra. För man har inget att gnälla på egentligen.
Virrigt. Jag vet. Vad vill jag egentligen?

Allt är ju alltid så himla bra.


Jag vill bara ha en kram lite då och då. En som betyder något och inte bara är för att vara svenska och duktig.